Efter åtta års resa genom det inre solsystemet har BepiColombo påbörjat sin sista färd mot Merkurius. Europeiska rymdorganisationen ESA och Japans rymdorganisation JAXA byggde och driver rymdfarkosten tillsammans.
ESA rapporterade att ankomstfasen formellt började den 3 september 2026, då Merkurius-transfermodulen separerade från resten av farkoststacken. Två ESA-antener för djuprymdsspårning, i Spanien och Argentina, fångade signalerna som bekräftade separationen. Telemetrin visade att alla system fungerade normalt.
Transfermodulen släpps
Transfermodulen gav framdrivning och solelektrisk kraft som bar stacken på dess långa, slingrande rutt. Med det jobbet klart behövs den inte längre. Den återstående sammansatta farkosten flyger nu på egen hand mot planeten.
Omloppsinsättningen är planerad till den 21 november 2026. Då blir BepiColombo det första uppdraget att kretsa kring Merkurius med två rymdfarkoster samtidigt.
Två omloppsfarkoster, två olika uppdrag
ESA:s Mercury Planetary Orbiter, MPO, ska studera ytan och det inre. JAXA:s Mercury Magnetospheric Orbiter, Mio, fokuserar på planetens magnetfält och partiklarna runt den. De två separerar från varandra den 9 och 10 december 2026 och intar sedan olika omloppsbanor.
Merkurius är den minsta planeten och den närmast solen. Ytan växlar mellan extrem hetta och extrem kyla, och planeten har nästan ingen atmosfär som skyddar mot solstrålning. Att arbeta där kräver skärmning och noggrann termisk design.
Vetenskapsfasen börjar 2027
Idrifttagningen av instrumenten tar flera månader. Vetenskapsfasen är planerad att börja i april 2027. Forskare hoppas att data ska förklara hur en planet som bildades så nära solen ändå fick ett magnetfält och en förvånansvärt stor järnkärna.
En lång väg till den minsta planeten
Att nå Merkurius är svårare än det verkar. Planeten ligger djupt i solens gravitationsbrunn, så en farkost som flyger rakt mot den accelererar och far förbi. BepiColombo använde i stället en serie förbiflygningar av jorden, Venus och Merkurius själv, vilket böjde banan och saktade ner tillräckligt för att fångas upp. Resan tog cirka 7,2 år. Uppdragsplanerare säger att väntan ger en längre och mer stabil omloppsbana när farkosten väl är på plats.